Färg, rosa klor & tvivelaktiga beslut

Absolut. Men om du spelar in det här så var det min mage som lät nyss. Det var inget politiskt ställningstagande.

Åtta åsikter, ett badrum och absolut ingen respekt för en stängd dörr. Jag lärde mig att försvara min middag och förhandla om spegeltid. Folk frågar var jag fick mina gatuinstinkter ifrån. Har du någonsin försökt få den sista pannkakan i den lägenheten?

Färg. Rörelse. En lastbil med otrolig skrift. Samtidigt, där inne, förklarade någon ett tåg som lämnade en station i sextio kilometer i timmen. Jag ville veta vem som hade målat tåget. Det ingick tydligen inte i frågan.

En liten katt med en fruktansvärd attityd. Väldigt självbiografisk. Någon pekade på den och sa: ”Vad ska det där föreställa?” Min första offentliga recension. Brutal, men utställningen var gratis.

Jag gick hem och gjorde tjugo till. Kritik är nyttigt, men det är envishet också.

Mina idéer växte snabbare än min budget. Det finns ett farligt ögonblick när man tittar på en helt rimlig skiss och tänker: ”Ja, men tänk om den var enorm?” Den meningen har orsakat de flesta av mina problem.

Några wholecars senare hade jag lärt mig att ett litet misstag i en skissbok blir ett väldigt stort misstag på ett tåg. Det går inte att diskret täcka över det med kaffekoppen.

Mest insikten om att jag hade mycket att lära. Jag kom dit med självförtroende för tre katter och erfarenhet för en halv. När man ser folk som verkligen förstår sig på bokstäver går man hem och ber sin skissbok om ursäkt.

För en gångs skull lyssnade jag mer än jag pratade. Min familj vägrar fortfarande tro på den delen.

Bokstäverna måste funka. Attityd räddar inte ett K som ser ut som en trasig trädgårdsstol. Tro mig, jag har försökt. Jag kallade det experimentellt. Mina vänner kallade det en stol.

Bra färger hjälper. Bra vänner berättar om stolen innan du har målat klart den.

En gång diskuterade vi ett märke så länge att jag började tycka synd om det. Bara ett litet märke som försökte ha en lugn eftermiddag.

Men jag träffade intressanta människor, och jag lärde mig att dricka upp kaffet innan någon bad mig förklara det. Annars föreställde koppen plötsligt urban isolering, och jag hade fortfarande inte ätit frukost.

De där AC/DC-gitarrerna får mig att vilja resa mig och göra något. Måla, dansa, bära en misstänkt tung högtalare uppför fyra trappor.

Snoop Dogg och Eminem har sina fans. Jag är bara inte rätt katt att fråga om allsång. Vi kan förstås förhandla om spellistan. Jag är väldigt resonabel.

Oftast med AC/DC.

Jag fortsatte att dyka upp, hjälpa till och glömma saker. En tuschpenna. En jacka. En halv macka. Till slut var det enklare att göra mig till medlem än att fortsätta driva en hittegodsavdelning.

Men egentligen tyckte vi bara om att skapa saker tillsammans. Ingen förväntade sig att jag skulle bli en annan katt för att passa in. Det betydde mycket.

Det är de som hjälper dig att bära saker när den spännande delen är över. Alla vill komma på vernissagen. Riktiga vänner är där efteråt, håller i stegen och frågar varför du använde så mycket tejp.

De firar när något går bra. När det inte gör det kommer de med mat och hjälper dig att lista ut vad du ska göra härnäst. Fast de nämner fortfarande trädgårdsstols-K:t.

Jag ville ha något som folk skulle minnas. De rosa klorna funkade jättebra. Märket hjälper när någon säger: ”Jag känner igen ditt ansikte, men …”

Dessutom är det praktiskt att ha sina initialer på kläderna när kompisarna hela tiden lånar dem. Fast tydligen kan ”KC” betyda ”Keep Clothing”. Vi ska ha crewmöte om det.

På en utställning stod en nervös konstnär ensam bredvid sitt verk. Jag frågade henne om det och lyssnade på riktigt. Snart anslöt fler. Senare berättade hon att hon nästan hade gått innan dörrarna öppnades.

Ibland handlar hjälp bara om att stanna kvar bredvid någon tills den känner att den hör hemma. Det känns meningsfullt för mig. Livet blir bättre när vi tar hand om varandra lite.

Och jag kan vara tyst när det gäller. Det finns vittnen.

Absolut. Jag älskar människor, men ibland låter mitt sociala batteri precis som en tom sprayburk.

Då behöver jag ett fönster, en skissbok och att ingen frågar vad jag håller på med. Särskilt om det jag håller på med är ingenting. Katter har forskat i ingenting i århundraden. Jag respekterar traditionen.

Att välja hur jag lever och acceptera att mina val får konsekvenser. Om jag bokar ett flyg klockan sex på morgonen får jag stå där med den version av mig själv som tyckte att det var en bra idé.

Vi kommer inte överens.

Det innebär också att veta när man ska säga nej. Man behöver inte tacka ja till varje inbjudan bara för att någon skriver ”FANTASTISK MÖJLIGHET” med versaler.

För mig är religioner berättelser som människor har skapat, och jag vill inte bygga mitt liv kring regler jag inte tror på. Jag har alltid ställt frågor. ”För att det är det man ska tro på” har aldrig varit ett tillfredsställande svar för mig.

Men mina vänner får tro på annat. Vi kan vara oense och ändå äta middag ihop. Vänlighet betyder mycket mer för mig än att vinna en diskussion.

Jag blir bara besvärlig när någon försöker organisera min själ utan att fråga. Min kalender är redan ett kaos.

Att äta djur känns inte rätt för mig. Jag gillar dem bättre när de är upptagna med sin egen dag.

Till en skeptiker skulle jag göra svamptacos med rökiga bönor, avokado och en ordentligt stark salsa. Sedan skulle jag låta dem äta upp sin tredje taco innan jag frågade hur fruktansvärt snuvade på konfekten de kände sig.

Min matlagning har fått folk att ändra sig. Ibland har salsan ändrat resplaner.

Stockholm får mig att sakta ner och titta på ljuset. Zürich får mig att tro att jag skulle kunna bli organiserad. Barcelona håller mig ute så sent att jag glömmer allt Zürich lärde mig.

Jag älskar alla tre. Min resväska skulle föredra att jag bestämde mig för en.

Ett skarpt intellekt, vänlighet och förmågan att få mig att skratta när jag försöker se mystisk ut.

Fina tassar hjälper. Men om du är oförskämd mot servitören kan inte ens den mest magnifika svansen i Europa rädda dig.

Och fråga mig om mitt arbete. Lyssna faktiskt på svaret. Det är mycket mer attraktivt än att luta sig mot något dyrt.

Ja. Jag sa att jag stannade för arkitekturens skull.

Vilket tekniskt sett var sant. Deras lägenhet hade ett tak, väggar, flera utmärkta fönster …

Till slut.

Ställ frågor innan du drar slutsatser. Kemi är underbart, men den berättar inte om någon tycker att fem på morgonen är läggdags eller frukostdags.

Och lämna aldrig kvar din favoritjacka som en romantisk gest. Lämna en teckning. Du kommer att behöva jackan.

Och var ärlig. Om du tänker dra, säg det. Låt inte någon planera en framtid medan du i smyg checkar in för ett flyg.

Det finns ett tidigt kattporträtt med ögon som pekar åt helt olika håll. Jag sa till alla att hon höll koll på hela kvarteret.

Ärligt talat är jag förtjust i henne nu. Hon ser ut som om hon vet något som inte jag vet.

Jag skulle inte måla om varje misstag. Vissa påminner mig om hur långt jag har kommit. Andra påminner mig om att sova lite.

En kreativ mötesplats där folk kan måla, lära sig och träffas utan att känna att de först måste imponera. Den vill jag gärna vara med och bygga.

Ge mig en vägg, ett bra team och ett vegetariskt kök i närheten. Jag packar snabbt.

Att hitta mitt pass tar längre tid. Det gillar att ha ett privatliv.

Kan du lyssna? Håller du dina löften? Säger du ärligt till när något inte funkar?

Talang spelar roll, men det gör det också att faktiskt dyka upp. Ett geni som försvinner varje gång penslarna ska rengöras blir betydligt mindre attraktivt.

Ta med nyfikenhet och arbetsvilja. Man behöver ingen magnifik portfolio för att vara en bra samarbetspartner. Men man måste lämna tillbaka min sax.

Fortsätt. Vissa kommer inte att förstå, och vissa kommer att överraska dig. Var snällare mot dina tidiga verk. Spara teckningarna du skäms över. En dag kanske de får dig att le.

Och lägg något under limmet. Det där är familjens middagsbord, älskling. Det kommer vi att få höra om i åratal.

Följ musiken och fråga vem som har fått rosa färg överallt. Ta med vegetarisk middag, en bra idé och dig själv. Skivan har jag förmodligen redan.

Förresten, ta med ett par rena overaller också. Det har skett en incident.

Nöjet är helt mitt. Använd ett snyggt foto, tack. Och om du nämner incidenten, beskriv den som en färgstudie.